Sen start i dimma och stighudar som inte ville sitta på plats var det som präglade starten på helgens tur.
Väderleksrapporten förutspådde att det skulle bli ganska bra väder denna helgen, lite vind och stunder med klar himmel, men också en del moln delar av dagen. Planen var att packa på fredagskvällen och ge mig ut tidigt på lördagen, helst samtidigt som solen stod upp. De planerna grusades av brandlarmet. Dagen blir inte alltid som man tänkt sig när man är deltidsbrandman, inte natten heller för den delen. Packning fick göras klar på lördagsmorgonen. Det gjorde inte så mycket, fotoljus hade jag vilket fall som helst inte fått, tunga moln låg över dalen och hindrade det varma ljuset att nån ned.
Jag åkte till Fonnåsfjellet. Det är ett platt fjäll, bara man kommer upp på det. Sidorna däremot är branta. Mina kickers fick ge plats åt långa stighudar innan stigningen startade. Bytet gjorde mig ganska orolig, limmet på stighudarna, både de långa och korta visade sig vara dåligt. Jag minns inte när de limmades om senast, det var i alla fall inte förra vintern. De långa höll nästan hela vägen upp, sista biten blev saxande med kickers som satt kvar tack vare någon meter skavsårstejp.
Prognosen med varierat väder visade sig vara fel, det blev en hel dag med dålig sikt fram till natten. Jag såg knappt konturer i snön mer än några få meter framför mig. Såg jag en buske på ett stenkasts avstånd klassade jag det som bra sikt. Istället för att gå på kompasskurs valde jag att hålla höjden på fjällets östsida. Men helt och hållet gick det inte att hålla höjden, fjället är trots allt inte helt jämnt. Ibland åkte jag ned för en liten backe, ibland upp. Det gick bra att orientera på det ta sättet fram till dess att jag skulle korsa mina egna spår. Det fick bli kompasskurs resten av dagen, som betydde betydde några få timmar eftersom jag startat sent och det tagit en lång tid att komma upp på platån.