De flesta vet att när man vandrar i fjällen kan man doppa ned kåsan i vilken bäck helst och få upp rent, klart dricksvatten. Hur är det längs Sörmlandsleden med betydligt mer folk som förorenar?
Många blir nyfikna när man har ovanliga intressen eller lever ett liv få andra lever. Det gör att man får många frågor om en mängd olika saker. Att man väljer att ge sig ut på långa turer istället för att sitta på ett kontor är inget undantag. Många frågor jag får är återkommande. De vanligaste frågorna kommer jag svara på i en serie blogginlägg: Hur hittar man dricksvatten på Sörmlandsleden? Hur gör du med mat på långtur, skickar du ut depåer? Är det ensamt att gå på långtur utan andra? Hur har du råd att gå på tur istället för att jobba?
Först tänkte jag att jag skulle svara på några korta frågor som inte kräver hela inlägg för att svara på som jag fått före och under turen på Sörmlandsleden:
Ska du åka skidor på Sörmlandsleden? Nej. Hade jag gjort det hade jag kanske blivit först med att göra det. Det är bara av norska vänner jag fått denna fråga.
Var i Norge kommer du från? Jag kommer från Stockholm/Täby, men det ligger inte i Norge. Vanlig fråga när svenskar längs Sörmlandsleden hört mig säga ”dårligere”, ”vært på tur” eller ”og” med norskt tonfall.
Hur länge har du bott i Sverige? 20 år, det var de första levnadsåren.
Så till dagens fråga om dricksvatten längs Sörmlandsleden.
Jag har fått lära mig sedan jag var barn att vatten runt Stockholm kan man inte dricka utan att rena det, men allt vatten i fjällen kan man dricka. Inför min tur på Sörmlandsleden började jag tänka mer på detta. Vilken parasit eller bakterie finns runt Stockholm, men inte i fjällen? Man dricker vatten i bäckar i skogen i fjällområden, var går gränsen för var man inte längre kan dricka vattnet? Vad gör att man inte kan dricka vattnet runt Stockholm, men vattnet runt Oslo inte är något problem? I Norge dricker alla vatten i naturen utan att tänka på att det skulle vara farligt.
Jag sökte på detta och kom fram till att det är en del som renar allt vatten de dricker längs Sörmlandsleden. Det kan göras med tabletter, filter eller kokning. Det är helt klart det säkraste. De som gör detta kunde inte ge ett bra svar på frågorna i stycket över.
Jag har därför under min tur på Sörmlandsleden använt samma principer som när jag fjällvandrar. Det betyder: jag undviker vatten som rinner förbi industriområden som kan ha utsläpp av okänd typ, bostadsområden där gräsmattor gödslas och septiktankar kan läcka eller jordbruksmark där åkrar gödlas. Jag gör några undantag. Är det en liten stuga högt upp i ett vattendrag utgår jag ifrån att om den skulle förorena blir det utspätt och renat längre ned. Jag undviker också stillastående vatten. I övrigt dricker jag allt vatten utan att rena.
På en del av Sörmlandsledens etapper har det varit ett problem att hitta vatten tillräckligt ofta för att klara sig med bara en vattenflaska. Jag har en vattensäck med mig som rymmer tillräckligt för en kväll och morgon, plus lite till. Den har använts en hel del. Ibland för att kunna ta med mig vatten längre sträckor, men flera gånger för att kunna slå läger på finare platser än vid bäckar. Man vill ofta ha mer öppet runt sig än vad det är i en sänka vid en bäck. På en kulle är ofta skogen glesare och bättre att slå läger på. Med en vattensäck har jag kunnat slå läger några hundra meter från vattenkällan utan att behöva gå fram och tillbaka flera gånger med kastruller fyllda med vatten.
På många platser längs Sörmlandsledem hittar man kallkällor. Kallkällor är brunnar på platser där grundvattnet är så ytligt så man kan stoppa ned en skopa för att hämta vatten. Ofta är de placerade där det ser ut att ”nästan” rinna en bäck. När man närmar sig en kallkälla ser man blå skyltar som visar var man ska svänga av från leden och de står nämnda i etappbeskrivningen. Det står en varningstext om att det inte genomförs tester av vattenkvaliteten och att man använder kallkällan på egen risk. Om vattnet inte ser rent ut eller locket är så gammalt att det inte täcker källan ordentligt har jag undvikit att dricka det om källan inte varit fylld till röret som leder ut överflödigt vatten.
Det är så jag har tänkt med vatten. Det bygger bara på sunt förnuft, inte på vad experter på Smittskyddsinstitutet säger. Jag var ute på tur i en och en halv månad utan problem med magen, det borde vara bevis på att mina principer oftast är riktiga.