Guldkornen längs Sörmlandsleden

Hav, solnedgångar, dimma, fågelliv, utsikt och en vardag på tur. Det är många stunder från min tur på Sörmlandsleden som är härliga att se tillbaka på.  

En och en halv månad på tur. Många bra stunder, några dåliga. Vad har varit bäst under turen? När jag mött någon som gått större delen av Sörmlandsleden har jag frågat vilken del de tycket bäst om, några har också fått frågan om vilka delar de tycker minst om. Jag är enig med de flesta andra: Skogarna runt Katrineholm är de tråkigaste. Det är skillnad på skog och skog. Runt Katrineholm är det mest tråkig industriskog utan så mycket variation. Granplantager och kalhyggen. Trots det var det värt att vandra de delarna av leden. Jag hade gärna velat att det var fler naturreservat och sjöar som lyste upp, men det hade inte blivit detsamma att hoppa över den sträckan. Dessutom var det en del ljuspunkter också där, även om det var längre mellan dem.

Värsta stunderna var när allting trasslade. Det skedde vid två tillfällen, det skrev jag om både första och andra gången.

Bästa sträckorna längs Sörmlandsleden var, precis som de flesta andra sa till mig, längs kusten, speciellt längs Bråviken. Längs Bråviken går man inte bara längs vattnet, man kommer också upp en del så man får god utsikt.

Utsikt

Bråviken.

Skogarna från Järna och en bit västerut var också mer speciella än många andra platser. Skogarna där var betydligt mer varierade, hade många kulturminnen och naturreservat.

Vad var det bästa med turen? Det var en härlig morgon med dimslöjor innan jag kom till Järna. Detta upprepades bara några få dagar senare, denna gång med många olika fåglar i tillägg.

Att komma till Bråviken var också en av de bättre stunderna på turen. Efter att mest ha vandrat genom tråkig skog blev det härligt att komma till en utsiktspunkt och se ut över Bråviken som låg slät som ett nybonat golv. Några fåglar simmade långsamt över vattnet och dök ned en gång i bland och kom upp igen lite senare. Några segelbåtar åkte sakta för motor ut från Norrköping.

Dygnet efter jag kom till Nävekvarn var också ett av de bättre jag upplevt på tur. Det var då jag först satt en förmiddag på stranden, skrev blogginlägg och såg på fågellivet på vattnet. Därefter hittade jag en klipphylla med god utsikt där jag slog läger, återigen med rikt fågelliv. Det var inte heller då dumt att vakna upp på klipphyllan.

Det bästa med turen var ändå att leva ute på tur. Det är något det ska bli mycket av framöver.

Grågås

Posted in Långa turer.