Komma till nya platser kan verka som det bästa med långsegling, men det är trots det en speciell känsla att ge sig ut till havs och bara se hav runt sig.
”Du er en adrenalinjunkie” sa Håkon, båtens psykolog. ”Du blir på bra humör när det är farligt.”
Det var första dagen Håkon var ombord. Tumler seglade genom de mest krävande vågorna jag varit ute i. Han hade lagt märke till att jag blivit på bra humör när vi kommit utomskärs där vågorna var både branta och höga. Framför oss harde vi några dagar med kustsegling innan Nordsjön och Färöarna väntade.
Jag tänkte på det han sagt i ett par veckor. Det är ingen stress när man tillbringar flera veckor tillsammans med varandra på en yta stor som ett genomsnittligt sovrum.
Behaglig segling med dubbla försegel.
Är jag verkligen en adrenalinjunkie. Jag som sätter säkerhet högt och söker mig inte till faror.
Jag insåg att sedan Håkon kom ombord hade jag varje dag haft den där förväntansfulla känslan man hade som barn på julafton. Spänning på vad som ska ske under dagen, vilka leksaker man ska få. Eller förväntan man kände när man gick genom grindarna till ett nöjesfält.
Förväntan jag känner under segelturen är inte nödvändigtvis när jag ska göra något speciellt. Förvantan infinner sig ändå. Det kan vara en kort dagstur. Jag känner att detta blir en bra dag.
När jag tänkt klart, då vi seglar runt vid Färöarna en stund, säger jag att det nog är känslan av att något är på gång som triggar humörstegringen. Senare ska jag inse att det framför allt är när några dagar till havs närmar sig som känslan infinner sig.
I god tid innan det är dags att ge sig ut till havs får jag det jag börjat kalla för ”passage mode”. En bra känsla och ständigt på gott humör. Inget, eller i alla fal nästan inget, kan förstöra mitt humör när jag kommit i passage mode.
Passage mode triggas av att komma ut ur en ankringsvik, få upp seglen, stänga av motorn och sätta kurs ut mot en horisont utan land, men det behövs betydligt mindre. Bara vetskapen att det är på gång gör att de jag seglar med ser hur jag förändras. Inte minst handla mat inför turen är speciell. En del jag seglar med känner den själva.
med det mesta som skapar en god känsla måste jag nog räkna med att det krävs mer och mer för att den ska infinna sig. Kanske kommer det en dag krävas en tur nonstop jorden runt. Jag hoppas jag aldrig ska bli så van vid passage mode att det blir nödvändigt.