Det är det ovanliga som är det speciella. En naturupplevelse som en gång i tiden var storslagen blir knappt något att nämna om det sker för ofta.
Det har blivit en del havsörn i Norge. När jag bodde i Lofoten sa vi att det inte var någon vits att berätta att man såg havsörn om det inte var fler än tio stycken.
Det blev då bara en gång till att någon gjorde andra uppmärksamma på denna majestätiska fågel.
Riktigt så illa är det inte nu när jag seglar betydligt längre söderut, men ser jag en havsörn på avstånd är det knappt att jag tittar upp. Det är i alla fall inget att nämna om det inte är minst fem stycken.
Eller om någon kommer så nära så man undrar om man måste zooma ut för att vingspetsarna inte ska hamna utanför bilden.
När allt detta skedde samtidigt tänkte jag på Arne Nævra, en norsk stortingspolitiker, som brukar säga ”Da daua jeg” när han berättar om storslagna naturupplevelse han haft. Han har nog fler liv än en katt med tanke på att han är mer känd som naturfilmare än politiker, kanske Norges mest kände naturfilmare.
Sällan man ser fåglar flyga på rygg.
Lägg märke till nacken på den främre fågeln. Ser ut som att han precis insett att någon står bakom honom med en hink med vatten.
Eller om två börjar slåss i luften.
Har du kommentarer eller frågor? Skicka i så fall ett mail till post@staffansandberg.se.
Alla kampanjer på ett ställe