Om en erfaren person med lokalkunnskap ger dig ett råd kan det vara bra att lyssna på det. Inte minst om du varit inne på samma tanke.
Vid Kristiansund hade jag ärenden hos Biltema. Det är inte ovanligt, men nu var det några stora saker som skulle handlas. Jag valde därför att ankra på en plats så nära shoppingområdet som möjligt, även om jag skulle ligga utsatt i de flesta och vanligaste vindriktningarna.
Dagen efter, när det bara återstod bara att äta lunch och diska innan jag skulle till en annan vik, hörde jag något som lät som en trumpet. På stranden stod två personer med en svensk flagga. ”Landsmän” tänkte jag och rodde mot stranden.
I vanliga fall är det inte så att jag brukar ta kontakt speciellt med landsmän, det är trots allt inte så stora kulturskillnader mellan Norge och Sverige så jag saknar allt som har med Sverige att göra (även om det ger en speciell känsla att se ICA-affärer med gula postlådor och clowner utanför efter att har bott i Norge i 15 år).
Det visade sig att de inte var landsmän, men de hade bott i Sverige. En man och hans mamma som höll sig på avstånd från de hala klipporna.
Holmen var inte stor, men det var stor skillnad på vindstyrka bakom den.
Han sa att hans mamma hade börjat bli orolig för mig när det verkade som att jag skulle ligga kvar till nästa dag. På natten skulle vattnet bli mer vitt än svart på fkorden när nästa storm skulle komma.
I Norge är en fjällvettregel att man ska lyssna på erfaret fjällfolk. En sjövettregel borde vara att man ska lyssna på erfaret sjöfolk. En telegrafist som seglade jorden runt för 30 år sedan borde man absolut lyssna på.
Mannen sa också att som regel blir det bättre väder längs kusten i början av oktober. Jag hoppas han har rätt, det har varit en hel del regn sista tiden, men väderleksrapporten har inte sett mer lovande ut på en hel månad än vad den gör nu.
Jag seglade vidare till en vik med en så smal passage att jag undrade om det var för trångt för att jag skulle komma igen. Enligt kartan skulle det finnas ännu en öppning mellan öarna, den var ut mot havet, men jag trodde den skulle vara så trång och grund att vågorna skulle brytas.
Jag blev skeptisk när jag kom in i lågvatten och det visade sig vara en del dyning. I den mest skyddade delen var det dessutom fiskeredskap som hindrade ankring. Jag valde ändå att ligga kvar.
I alla fall till det kom förbi en person i en båt. Han såg ut att höra till kategorin ”erfaret sjöfolk”. Han sa att det skulle bli en del vågor i den trånga viken när ovädret kom.
Jag tog upp ankaret för andra gången den dagen och reste vidare.
Grått och trist ute på havet.
Granskog på en av mina vandringar.
Höstfärger på fjället.