I dag hade jag sista arbetsdagen på lång tid. Nu väntar flera spännande turer i den närmsta framtiden, en del har jag drömt om länge.
Jag sitter nu på bussen hem till Rendalen från Trondheim. Hem är det inte så länge till, mina tillhörigheter är packade i kartonger och posten skickas redan vidare. I ett och ett halvt år ska jag ägna mig åt mina stora intressen: fotografera, skriva och, mest av allt, vara i naturen.
Planen är att gå hela Sörmlandsledens rundslinga, det blir nästan 700 km. I sommar ska jag segla till och från Skottland. Framför blir det ett helt år i sträck på tur när jag ska gå genom hela den skandinaviska fjällkedjan. Gilla min facebooksida för att få med dig uppdateringar på bloggen och bli med på min min färd från en varm och torr soffa.
Det sägs att en extra vikt på ett gram gör att en fjäril inte kan flyga. I min mage ryms så många fjärilar så de får mig att lätta och svävar på moln. Den sista tiden har jag ibland stannat upp och undrat vad den konstiga känslan kommer från. Snabbt har jag insett att snart ska något jag drömt om länge bli verklighet. Jag har tagit långa turer tidigare, men nu är det annorlunda. Framför allt att vara ute på tur i ett år, få med sig alla årstider växlingar är något jag drömt om länge. Planen om att gå genom hela fjällkedjan tog form för tio år sedan, dessförinnan var drömmarna om långa turer betydligt vagare.
Känslan just nu är den samma som när man kom hem från skolavslutning och en sommar med frihet och friluftsliv låg framför en. Det är känslan att man bara måste sätta på Gyllene tiders Sommartider på högsta volym när man kommer hem. Jag hade tradition om att bara sjunga en gång om året. Detta var det tillfället, då musiken var så hög att inte ens jag kunde höra min egen röst.
Sommartider passar inte när man sitter på en buss genom ett regnigt Trøndelag där snöfläckarna ännu ligger kvar. Istället är det andra sånger med samma känsla som kommer från mina hörlurar. Känslan blir inte den samma när man inte känner basen dunka i kroppen, men det får duga när andra sitter runt mig. Det blir inte så mycket bättre när jag kommer hem, sista tiden har jag inte haft en ordentlig stereo. Datorns høgtalare duger inte långt.
Jag vet inte om det beror på att jag trivs bättre på ett kontor än vid en skolbänk, eller om det inte blir detsamma när ledigheten blir kort på grund av att man bara har några få veckor semester som man måste spara på under året. Sedan jag började jobba har jag aldrig haft känslan jag har nu.
Känslan av att ha över ett år med turer framför sig kan inte beskrivas, men jag kan rekommendera dig att uppleva det någon gång.