Idag hittade jag en hel del spår efter en yrkesgrupp mina förfäder har tillhört. Dessutom kom en sval dag efter att det har varit varmt i några dagar.
Idag gick jag den mest ödsligs etappen hittills. Jag såg knappt några hus på hela dagen, däremot många fågelholkar. En flitig snickare hade satt upp holkar med några tiotals meters mellanrum flera kilometer längs leden. Kanske en vandrare som blev trött på myggen och ville hjälpa deras fiender att etablera sig. Mygg kan det nog vara en del av här på sommaren, jag passerade många myrar under dagen.
Återigen var det en del rester från regionens gruvhistoria längs leden, bland annat en gruva där delar av rälsen som fraktade malmen var kvar. Med tanke på att jag är på väg till MALMköping räknar jag med att spåren från gruvorna kommer finnas längs leden en bit till.
Spång över myr.
En rest frå gruvtiden är kol på marken från kolmilor, ibland med rester av en vall runt milan och en stenhög där eldstaden i kolarkojan stod. Kolning är något min släckt jobbat en del med. Pappa växte upp i närheten av Lövsta bruk som köpe kol från mina förfäder. Det sägs att en av dem startade Sveriges försts strejk när de fick för dåligt betalt.
Det märks att det ännu är tidig vår. I tillägg till attdet ibland är frost på marken när jag vaknar är det kallt så fort solen går i moln. Vindarna är kyliga när jag går längs sjöar och över kalhyggen. Trots att det känns som sommar när solen ligger på i vindstilla gläntor får vi nog vänta en stund ytterliggare på ordentliga sommartemperaturer.
Sommaren behöver inte stressa för min skull. Jag vill inte att det ska vara för varmt när jag går. Hög temperatur betyder dessutom mer pollen och myrorna blir mer aktiva på kvällar och morgonen. Jag har inget tält med ett blixtlås som kan hålla myrorna borta. Alla vet att det är opraktiskt med myror i baken när man sitter i bilen, men det är ännu mer opraktiskt med myror i sovsäcken när man ska sova.
En av många fågelholkar längs stigen.
Rester från en kolmila.
Räls viden gruva.
Ett av många fredade områden.