Det var med spänning vi såg Europa lämnas bakom oss.
Alla var förväntansfulla när Portugals fastland lämnades bakom oss. Vi har på väg mot en ny kontinent. Framför oss hade vi några dagar ute på havet utan land i sikte.
För Josh var det första längre överseglingen. För Marion var det den längsta hon gjort. Jag var, ja jag är alltid förväntansfull när det väntar några dagar till havs.
Det var få fartyg. Vindrodret styrde. Solen sken. Vågorna var behagliga. Det borde inte vara mycket att göra ombord. Trots det fick böcker och skrivprojekt ligga första dagen. Ofta vet jag inte vart tiden tar vägen när jag seglar. Den här gången tror jag tiden försvann till att lära ut hur båten skulle skötas. Målet var att de skulle klara av nattvakter själva redan första natten.
Solen gick ned. Vinden mojnade. Perfekt. Jag kunde inte be vädergudarna om mer. Det känns alltid tryggare att lägga sig och lämna över till en oerfaren nattvakt i svag, jämn vind. Kan man dessutom göra det utan att reva är det desto bättre.
Josh och Marion.
Nybakade Brownies.
Har du kommentarer eller frågor? Skicka i så fall ett mail till post@staffansandberg.se.
Alla kampanjer på ett ställe