Mindre positiva vårtecken har börjat dyka upp. Ett av dem är extra besvärligt när man är ensam.
Våren har kommit långt. Det är både positivt och negativt. På den positiva sidan kommer bland annat att fler jag möter förstår att jag vill vara länge ute på tur. Det är allt längre mellan att någon säger ”Uff. Det låter jobbigt” då jag svarar ”Björkhagen” både på frågan om var jag startade och vart jag ska. I det soliga vädret är det allt fler som säger ”Härligt”.
På den positiva sidan kommer också fågellivet. Dessvärre hamnar småkrypslivet både på den positiva och negativa sidan. Mygg har blivit allt fler, de är dessutom aktiva betydligt längre på kvällen än för någon vecka sedan. Kommer jag ångra att jag inte tagit med tält?
Fästingar kommer också med på listan över negativa småkryp. De kan bli ett större problem än när man går tillsammans med andra. Det är inte lätt att hitta och ta bort en fästing på ryggen. Jag har egentligen inget mot fästingar, bortsett från att de sprider sjukdommar. Jag tycker ändå att när de börjar börjar komma upp i en kroppslängd på en centimeter efter att ha fått äta ostört några dagar blir det för mycket.
När jag varit på tur ensam i fästingtrakter tidigare har det inte varit något problem, men det har varit i kajak. Risken för att få fästingar där man inte kommer åt är mindre när man mest är på vattnet och har läger på kala klippor. Nu blir det myggmedel fästingarna inte tycker om att gå på i ringar runt benen för att de ska sätta sig där jag kommer åt dem.
En ”naturtyp” jag känner väl vid detta laget.
I närheten av lägerplatsen låg det hår efter en älg.
Benrester låg här och där i skogen.