Stränderna i viken där jag ankrat har tät vegetation till strandkanden. Solbelysta stränder är långt bortom roddavstånd. Det betyder att jag för en gångs skull njuter av solnedgången i sittbrunnen med en bok istället för med kameran på klipor.
En häger kommer flygande och landar i en skuggig strandkant, knappt synlig på grund av dess grå färg och avståndet. Jag iaktar den i kikaren när den försiktigt kliver vidare i vattenbrynet. Då och då stannar den upp en stund innan den snabbt sticker näbben ned i vattnet som ett spjut. Ibland tycker jag att jag kan ana en fisk i näbben.
En örn flyger högt över viken. En tärna landar på vindrodrets vindflöjel. Den flyger snart vidare när den inser att den har hittat den minst stabila sittplatsen i hela viken.
Snart är mitt sabbatsår över. Jag inser att jag kommer sakna det här. Samtidigt vet jag vad som väntar. Det blir mer nästa år. Och året efter det. Jag tänker på segelturen till Skottland förra året, det gav en föraning om vad som väntar. Jag tänker på delfinerna och stormfåglarna som lekte runt båten. Och X som dök ned i vattnet från hög höjd. Och alla lundefåglar.
Jag avbryts av mina funderingar av att två tärnor landar på jollen som guppar i vattnet. Försiktigt tar jag fram kameran. En av dem flygar snart bort. När jag har den andra i sökaren blir det plötsligt mer liv. Jag tittar upp. Den som flög bort har kommit tillbaka, denna gången med en fisk i munnen som den frestar med.
Det ska bli härligt att bo ombord på Tumler, nära naturen, i åren som kommer.
Tärnor upplevs ofta agressiva, men sitter man stilla händer det att de landar nära utan att märka dig.
Tillbaka med mat.
Reflektioner
Jag undrade om det var de samma tärnorna som kom tillbaka nästa morgon.
Efter att ha gjort mig sälskap en bra stund flög de i väg.
Har du kommentarer eller frågor? Skicka i så fall ett mail till post@staffansandberg.se.