Frost, det är något jag har haft mycket av tidiga mornar under denna turen. Flera har undrat om det inte är kallt.
Det är maj, våren har kommit långt. Vitsipporna börjar bli utblommade på en del platser. Gräset är grönt. Bladen börjar slå ut. Det är stor skillnad från den mulna vårdagen då jag gick ut från Björkhagens tunnelbanestation för snart en månad sedan. Trots detta är det först nyligen det slutade vara frost på morgonen om det är molnfritt.
Jag har inget tält. Bara en tältduk som jag sytt i hop till ett tak som skydd mot regn och snö. Det gör att varken sovsäck eller annan utrustning får skydd mot frosten som sätter sig på allt som ligger framme. Det var varmare i slutet av april än när jag startade. Tidigare var det iskristaller på sovsäcken, mot slutet klarade kroppsvärmen av att ta sig genom isoleringen och smälta frosten. Den var därför inte längre täckt av ett lager med iskristallerna på morgonen, men var våt. Speciellt i fotändan.
Flera undrar om jag inte frusit när det är så kallt. Jag har en varm sovsäck. Så länge jag ligger i den är det inget problem. Det har bara varit minusgrader när det varit klart väder. Det gjorde att solen sken inte alltför länge efter att jag vaknat. Frukost i sängen är standard stora delar av året när jag går på tur, jag behöver därför inte ta ut så mycket mer än armarna ur sovsäcken förrän lägret ska packas i hop.
När solen kommer fram ger den mycket värme, både till mig och utrustningen. Sovsäck, liggunderlag och tarp fick hänga uppe och torka i solen samtidigt som jag gjorde annat. Ofta kan man se hur vattenångan stiger upp från utrustningen i morgonsolen. Det är alltid en härlig känsla när man ser vatten försvinna från blöt utrustning.
Frost på tarpen.
Detnär ibland mycket som ska hänga i solen. Från vänster: solceller, liggunderlag, sovsäck och tarp.
Det är inte bara utrustningen som får frost på sig, också vegetationen är täckt av kristaller på morgonen och kan få en fin aura.