Sälar hör till de mer nyfikna djuren. Det gör att den som färdas stilla kan få spännande möten.
Det såg ut att bli en bra solnedgång för fotografering. Jag sjösatte jollen och rodde mot land.
Ett plask fick mig att vända mig om. Några sälar tog sig ned från klipporna intill sandstranden jag hade kursen mot. De simmade ut och mötte mig. De dök upp på nära hålla på alla sidor. Nyfiket spejande innan de dök igen, ibland med ett stort plask, andra gånger ljudlöst sjunkande ned under ytan med nosen sist.
Länge satt jag i jollen och drev omkring medans jag tittade på dem. Det är svårt att räkna sälar eftersom de ibland är under ytan, men jag såg som mest fem på samma gång. När man inventerar sälbestånd tar man flygfoton av öar där de ligger och och byter päls. Då håller de sig på land.
Sälar brukar vara nyfikna. De gillar att följa med på kajaker och segelbåtar i svag vind akterifrån. Trots detta började jag efter ett tag tycka att de kanske var lite väl nyfikna. Kanske hade de kutar i närheten. De försökte få min uppmärksamhet till dem istället för på kutarna. Likt en fågel på ett bo som låtsas vara skadad.
Jag tittade nogrannare in mot land. Mycket riktigt. Där låg några ulliga varelser som mest såg ut som stenar. Det fick bli en annan strand.
Jag började innse att jag kanske inte stört alltför mycket när jag en lång stund senare såg att de fortfarande simmade runt i området där jag varit. Deras nyfikenhet fick jag återigen en påminnelse om kvällen efter när jag hade en säl i lång tid följde efter mig när jag närmade mig ankringsplatsen i den svaga vinden. Ibland mindre än en båtlängd bort sträckte den sig upp över ytan så mycket den kunde.
Nyfiken säl.
Några sälar, bland annat kutar, låg kvar på land.
Dags att göra det jag rodde i land för att göra.
Har du kommentarer eller frågor? Skicka i så fall ett mail till post@staffansandberg.se.
Alla kampanjer på ett ställe