Sånger kan fastna i huvudet, ibland är det bra eftersom det kan rädda liv. För det är inte bara om du kan ”Staying alive” eller ”Another one bites the dust” som kan utgöra skillnad mellan liv och död.
I går började jag fundera på om jag gjort ett misstag i förberedelserna inför turen. När jag går på tur händer det att sånger går på repeat i huvudet, även om jag blivit duktigare de sista åren på att få bort dem. Det behövs bara att jag hör en låt i någon sekund för att några rader ska fastna. Ju mer irriterande låten är, desto lättare fastnar den.
I går iväll kom jag till K bland sommarpratarna på mp3-spelaren. K som i ”Karlsson”, Bert Karlsson. Jag borde ha förstått att han skulle hålla sig till sina egna artisters låtar och inte laddat hem hans program. Jag var glad att av upphovsrättsliga skäl var musiken förkortad.
När jag började gå i dimman i dag undrade jag om jag skulle lyckas hålla dansbandsmusiken ute ur huvudet. Jag kom att tänka på en historia jag hört om en person som råkat ut för en olycka på tur. Han var tvungen att tvinga fram sina sista krafter för att orka ta sig till ett ställe där han kunde få hjälp. En irriterande sång fastnade i hjärnan när han var redo att ge upp och han skulle lägga sig ned och vänta på döden (”Brown girl in the rain” om jag minns rätt).
Han ville inte att hans sista tankar skulle vara en så irriterande sång, han reste sig och stapplade vidare. Sången förföljde honom tills han var i säkerhet.
Jag behövde inte någon irriterande musik för att gå vidare i dag och lyckades till min glädje hålla musiken på avstånd.
Jag får ibland frågor om hur jag förberett mig inför turen och vilka säkerhetsrutiner jag har. Jag har en stor repertoar av sånger att ta till i en krissituation. Jag är ändå osäker på vilken som är mest effektiv. Är Carl Bildts inspelning av ”Fyra bugg och en Coca cola” mer effektiv än ”Hej Monika”? Eller ”Säg inte nej. Säg kanske, kanske kanske”? Vad tror du?
Och vet du varför sångerna jag nämnde i inledningen kan rädda liv, även om de handlar om helt olika saker?