Vid Mandal mönstrade Emanuelle, Nico och Vincent av. De skulle ge sig iväg till studier och nya resor.
Det var en konstig känsla när min besättning hade lämnat mig. Att segla ensam var naturligt förra året, men nu var det ett helt år sedan sist.
Jag kunde inte be någon ordna ankaret, plocka undan rep och förbereda segel när jag styrde ut ur viken där jag släppt av dem. Jag var tvungen att sätta in autopiloten och hålla utkik samtidigt som jag förberedda segelturen.
Rutinerna från förra året satt snabbt, det kändes redan första gången som att det bara var en vecka sedan jag seglade ensam sist.
Dags att ge sig ut på ensamsegling. Måste bara vänta på vind.
Hur gick det för astrofysikern som hoppats på att få se den gröna blixten.
Ingen lycka denna tur, men han fick se ett annat ljusfenomen som han hoppats på att få se, mareld. Dessvärre fick vi inte möjlighet att se det med delfiner som hoppade runt båten, det ska vara en magisk upplevelse. Det var dessutom svårt att se det i havet runt båten.
En kväll sa jag åt honom att om han ville se mareld kunde han ta en titt i toaletten. Han var osäker på om jag skämtade, men spolade i toaletten. Det gjotde jag inte.. Det kom ljusglimtar när man pumpade.
Nästa ankringsvik.
Skrakungar
Det är lätt att hitta ankringsvikar bland kobbar och skär i den här delen av Norge.
Har du kommentarer eller frågor? Skicka i så fall ett mail till post@staffansandberg.se.