Södertälje visade upp sig från en bra sida när jag gick förbi. Transportetappen jag sett framför mig blev snabbt glömd, men det uppstod nya problem med att hitta vatten.
Jag vet att man inte ska basera sin bild av en ort efter det man sett från ett tåg- eller bilfönster, men det är svårt om det är det enda man sett av orten. Genomfartsådrorna kantas ofta av industriområden och miljonprogramhus.
Efter att ha gått genom ett villaområde där folk vårstädade i sina trädgårdar och under broar kom jag till hamnen. Solen sken. Folk var ute på helgpromenader. Barn matade fåglar. Måsar ropade. A-lagare pratade högljutt på andra sidan av hamnen. Båtar körde förbi och in i slussen. En svag lukt av skärgård trängde genom stadslukterna.
Det var vår i luften och en sommar med sol och hav ligger framför oss. Jag passade på att sätta mig på en träbrygga för att äta lunch och njuta av atmosfären.
Efter att jag kommit bort från det mesta av bebyggelsen stämde kartan dåligt överens med terrängen. Det sägs att då är det terrängen det är fel på och man ska tänka efter en gång till om var man faktiskt är. När mina kartor är 15 år gamla väljer jag ofta att se bort från det, Sörmlandsleden har lagts om på flera platser sedan de trycktes. Leden kom snabbare ut från bebyggelsen än vad kartan visade. Det gjorde att jag slapp en del industriområden, men gick istället förbi kolonitomter, sjöar, campingplatser och en kyrka.
Vid varje ny etapp hittar man en skylt med information om etappen. Det visade sig att den sjö där jag tänkt fylla på vattenflaskan är förorenad av en soptipp och de måsar som letar mat där. Det borde jag ha sett på kartan. Jag frågade några som stod utanför ett hus om jag kunde fylla på vattenflaskan hos dem. Jag undrar hur många som skulle säga nej på den frågan.
Jag insåg att jag gått till rätt hus. De frågade, som så många andra, varför jag har så stor packning. Jag svarade att jag har med mig mycket fotoutrustning. Det visade sig att de också är fotointresserade och vi blev stående en stund och pratade om fotografering. Det blev det första längre samtalet, med någon jag möter på turen.