Strömstaren är ingen badkruka, den fortsätter med sina dopp trots att kvällstidningarna fylls av tips om hur vi ska klara kylan.
Det har varit kallt i stora delar av Norden den sista tiden, Rendalen är inget undantag. I kvällstidningar och på internett kan man läsa om hur man ska klara kylan, bästa tipset jag läst hittills är hur man får batterierna på mobiltelefonen att räcka längre: Ha telefonen i en ficka. Det tipset ska jag följa framöver.
Trots kylan som gör att froströken ligger tät över älvarna fortsätter strömstararna med sina dopp. Jag gav mig ut i dag i med dubbla långkallsonger och mina varmaste skor. I ryggsäcken hade jag dunjacka, liggunderlag och tält. När jag kom fram till älven såg jag att den nästan var helt frusen, de små partierna som inte var islagda var öde. Jag följde älven en bit och till slut, när jag nästan gett upp hoppet kom jag fram till en sträcka där vattnet hade mer fart och därmed var öppet. På isen runt den öppna sträckan satt ett antal strömstarar och vilade sig inför nästa dopp.
Tältet sattes upp i en hast och jag kröp in och väntade på att de skulle komma tillbaka. Strömstarar är inte specielt skygga, man kommer nära dem om man går fram försiktigt och de kommer snabbt tillbaka efter att man satt upp ett gömsle. Det gör dem populära bland fotografer. I tillägg samlar de mat på ett specielt sätt (jagar insekter i rinnande vatten) och man hittar dem ofta på samma plats i långa perioder under vintern.
Jag behövde inte vänta länge innan det återigen satt några stycken på isen och simmade i vattnet inte långt från mitt tält. Jag satt där i några timmar fram till dess att mina kalla tår sa stopp. Det var dags att börja röra på sig för att få upp värmen igen. Att göra strömstararna sällskap i vattnet kände jag i alla fall inte för.
Precis som på Island ångar det av vattnet så här års, men i Rendalen har vi helt andra temperaturer.
På väg ned i vattnet efter mer mat.
Jag undrar hur länge de kan ligga i vattnet utan att frysa.
Vila mellan simturerna.