En vandring i början av juni kan bjuda på stark sommarvärme, men det kan också innebära stora snöfält som man måste ta sig över och man måste vara beredd på låga temperaturer.
På vandringens andra dag tappade jag snabbt räkningen på antalet snöbyar som passerade i löpet av dagen. Jackan åkte på och av hela tiden, jag tycker nämligen bäst om att vandra utan regnjacka om jag kan det och bara gå i fleecetröja.
Andra morgonen vaknade jag efter klockan tio, det var en stor skillnad mot den första morgonen då jag vaknade klockan fem efter att ha somnat innan middagen kvällen före. Jag tror det är den största förskjutning på ett dygn jag gjort utan väckarklocka eller något som hållit mig vaken på kvällen.
Det var mycket snö på fjället. Ibland kunde man gå på den, andra gånger sjönk man ned till knäna eller mer. Det var först när vattnet trängde in under byxorna och kom över kängskaftet som man visste om det var fast eller flytande vatten längst ned. Jag vet att man inte borde byta sockor när det är stor risk för att man blir blöt igen och molnen har blivit allt mörkare. Efter att vattnet hade trängt in i mina kängor några gånger gjorde jag det ändå. Mitt övermod straffade sig. Ett lätt regn kom kort tid efter att jag bytt sockor och gjorde att jag inte kunde ha de de blöta hängande utanpå ryggsäcken på tork. Flera gånger trodde jag att det slutat, men när jag vände mig mot vinden och kände efter hamnade små, lätta regndroppar i ansiktet. Det var inte mycket, men tillräckligt för att blöta saker inte skulle torka. Det var en påminnelse från vädergudarna att man inte ska blöta ned för många sockor åt gången.
Sockor på tork på ryggsäcken.
Ryggsäcken behövde repareras redan på första etappen. Den håller nog till nästa sommar, men därefter måste jag nog se den som utsliten.
Håller snön också nästa steg.
Tidigt på morgonen och i nordsluttningar höll snön för min tyngd och var lätt att gå på.