Känslan under första dagen under en lång tur är alltid speciell, även om börjar i sina hemtrakter.
Jag började min fyraveckorstur utanför min egen ytterdörr, jag bor nämligen bara några få kilometer från fjället och har vacker natur att gå på tur i på gångavstånd. En uppförbacke så sträcker runda fjäll sig långt bort i horisonten, med det mer högalpina Sølenmassivet som bryter av i sydöst. Det blev en del stigning och varmt första dagen. Jag började fundera över om det var någon del av utrustningen som jag borda ha lämnat hemma, men kom fram till att i längden skulle jag nog tycka att det var värt att ta med alla saker. Senare skulle det visa sig att maten var i mesta laget, det berodde bland annat på att jag tömt hela kylskåpet för att slippa ha det påslaget i flera veckor för några få matvaror.
Vid skogsgränsen gjorde jag upp eld bakom en gran som gav bränsle och skydd mot vinden. Under tiden som lågorna värmde upp kastrullen såg jag ut över fjället och tog in känslan av att starta en lång tur. Nästan en månad låg framför mig med fjäll, lägereldar och vandring. En månad utan stress, men också en månad med regn, små möjligheter att torka kläder och boende i ett litet tält. En månad med mygg, alltför stark värme och kanske något skavsår.
Första kvällen slog jag läger kl. 18. Det regnade en del, vilket jag egentligen mest var glad över eftersom jag vill testa de nyimpregnerade regnkläderna. De höll tätt utan problem. Jag var trött och la mig för att vila innan jag började med middagen. Det blev till att jag sov middag, det betyder sova istället för att äta middag. Det blir så ibland en av de första dagarna då man äntligen slappnar av och känner att det är semester. Att låta den egna mat och sovklockan styra dygnsrytmen gör det extra bra att vara på tur på egen hand.
Första dagen innebär alltid att man måste ordna en vandringsstav.
Utsikt en molnig vårdag när man kommit upp på kalfjället från där jag bor.
Det är inte ofta jag äter sallad på turer, men ska kylen tömmas.