Fredag blev en solig dag och såg ut att kunna ge en bra solnedgång, om inte med bra färger på himlen så i alla fall fotoljus som skulle gå från gyllene till blåtimme. Inte en bra eftermiddag att sitta inne och jobba, bättre att ta eftermiddagen ledigt.
Planen var att köra till ett fjäll en bit hemifrån, men när jag såg solen sjunka ned mot bergen på andra sidan dalen fick det bli närmsta startpunkt. Det har sista tiden varit molnigt i Rendalen och det såg ut att bli molnigt ett tag framöver, det gäller därför att passa på att komma ut på tur när det är bra fotoljus.
I vanliga fall går jag på tur för att slippa stress, men när man måste vara snabb för att få bra bilder skyndar jag gärna. Denna gång skulle det visa sig vara värt det, även om termosen blev stående kvar på köksbänken, fylld med varmt vatten och extralampan låg kvar i en låda. Sistnämnda skulle behövas eftersom pannlampan slutade fungera redan första kvällen. Jag fick klara mig på ljuset från telefonen. Jag undrar om Alexander Graham Bell trott att han la grunden för en så allsidig pryl när första protypen till telefon stod färdig på labbet. Ringa, skicka brev, lyssna på musik, spela spel och lysa upp i mörkret är bara några av användningsområdena till en telefon i dag.
Det var värt stressen, när jag kom upp till trädgränsen lyste den lågt stående solen upp de snötyngda träden. Kamera kom fram en stund innan jag tog på skidorna och åkte ut på fjället med pulkan bakom mig i allt bättre fotoljus.
Solens strålar var redan gyllene när jag startade turen.
Solen på väg ned.
Mina spår.
Efter solnedgången.
Längre upp på fjället blev det längre och längre mellan träd och buskar.
.
Utsikt från lägerplatsen.