Det är en härlig årstid vi är i nu, men vinden tar fram minnen av att frihetens årstid är över.
När jag vaknade i dag hörde jag vinden som skakade på träden. Härligt, tänkte jag. Svalkande vind skulle inte bli så dumt.
Har du tänkt på att vinden låter annorlunda i augusti än tidigare under sommaren? När björkens blad börjar få sin gula färg blir det mer prasslande ljud når det blåser, inte det fladdrande man hör tidigare på sommaren. Mer som en asp.
När jag var barn förknippade jag ljudet med att hösten var nära. Snart skulle det vara slut på att ligga länge i sängen på morgonen. Inte spela fotboll och leka med vänner ute i skärgården. Inte ligga i hammocken och läsa böcker flera timmar i sträck i solen.
Istället väntade tidiga morgnar. Fotboll på förutbestämda tider. Och inte minst, sitta vid skrivbordet och läsa läxor. Vinden som blåser genom björkar i augusti ger ett trist ljud.
En av de bäst sakerna med att vara på tur så här års är att man kan dryga ut maten med bär. I tillägg till stora mängder blåbär eller hallon varje frukost blir det också en hel del småätande i löpet av dagen. Går jag förbi en hallonbuske eller blåbärsris i lagom höjd vid stigen stannar jag ofta till, äter några bär och går vidare. Eller att jag tar en paus där man kan sitta och plocka medans man vilar.
Idag var första gången jag stannade enbart för att jag hittat ett perfekt bärställe. Jag hade inte tänkt ta en paus på ett bra tag, men så kom jag till ett snår med stora hallon, de flesta precis lagom mogna. Det gick inte att bara gå förbi.
När hösten kommit för långt för att även blåbären ska vara för dåliga att äta kommer jag sakna sensommaren och dess överflöd av bär.
När jag kom på att jag borde fotografera några hallon för att illustrera blogginlägget fick jag leta länge efter ett perfekt bär som jag inte hunnit äta upp.
Hösten är på väg.
Jag har ännu inte kommit ut i vildmarken.
Sjöväxter
Stuga