Fleecetröjan tackade för sig vid ett kallt, men passande tillfälle efter lång och trogen tjänst.
Solen hade ännu inte gått upp, men det var en ljusning i horisonten. Trots att jag inte slaget läger på en kulle var det en stund kvar till solens varm strålar skulle börja smälta frosten öå sovsäcken..
Det var kallt. Öppningen på sovsäcken var helt igensnörad, det var också sovsäckens krage. Jag hade bara ett litet hål jag andades genom och såg ut mot den klara himlen.
Det började bli dags att gå upp. Sovsäcken öppnades för att jag skulle komma åt fleecetröjan som låg runt fötterna för att hålla dem varma. När jag skulle dra ned blixtlåset på tröjan lossnade handtaget. Att dra ned blixtlåset utan handtag var tydligen omöjligt. Det gick någon centimeter men sedan tog det stopp. Jag försökte en stund innan jag kröp ned i sovsäcken igen för att få tillbaka värmen. Nya försök, men jag var tvungen att ge upp.
Av den friluftsutrusning jag använder ofta är fleecetröjan den äldsta och mest välanvända. Jag köpte den i gymnasiet och jag kan bara komma på två övernatttningsturer jag gjort höst, vinter och vår då den inte varit med. Det började bli dags att köpa ny viliet fall som helst.
Det fick bli en ny tröja under dagens handlingsrunda. Dessvärre fanns ingen vindtät, men jag hittade en ännu tjockare tjock. Jag hoppas den ska hålla mig varm fram till våren.
Det blev mycket ny utrustning i Geilo. I tillägg till tröjan som gått sönder har liggunderlaget som utsattes för övertryck lossnat mer och mer i fogarna. Tanken var att beställa nytt till nästa provianteringställe, men de hade bra liggunderlag en av sportaffärerna i Geilo. Kartmapp, mer gas och vattenflaska var också på handlingslistan. Nya regnkläder hämtades ut på posten. Med mer mat och ny utrustning är jag nu redo för nästs etapp till Tyin.