Det lovar kanske inte så bra inför det kommande året att första etappen visar på dålig planering.
Jag tyckte jag planerat mycket tid till första etappen, men terrängen är svårare än vad jag förväntat. Det går inte så mycket snabbare än en kilometer i timmen när jag räknar med raster. Det blir långa dagar av det när man inte har obegränsat med mat.
Man kan följa vägar för att komma fram snabbare. Det är lockande när man man inser att man aldrig varit så blöt av svett eller gått så långsamt över långa sträckor. Eller när man måste bryta sig genom buskage och ta omvägar runt stup. Det hade nog hjälpt med lägre temperaturer och kanske en mer detaljerad karta.
Planen är att gå så mycket som möjligt i skogen och på fjället under turen, att gå längs en väg bli långtråkigt. Hur snabbt det blir långtråkigt är proportionellt med hur stor vägen är.
Jag kommer fram den sträckan jag behöver varje dag, men fokuset blir för mycket på att komma fram till nästa affär innan maten tar slut. Nu har jag planerat en ny färdväg, den ger förhoppningsvis en bättre blandning mellan att gå i terrängen och små vägar.