I helgen blev det en fin tur, men tungt att dra pulkan genom snön som kommit sista tiden.
Jag var länge i tvivel om var jag skulle åka på tur denna helgen. Planen var först att åka en bit med bilen och gå upp till kalfjället på fredagskvällen. Tvivlet satte in när jag insåg att ”upp till kalfjället” i detta fallet betydde 8 km och en hel del stigning med lössnö. Kanske bättre att gå i samma område som jag gått så många gånger tidigare, gärna med tältplats på Gråhøgda där jag skulle få bra utsikt vid soluppgången på lördagsmorgonen, det skulle bli bästa fotoljuset under helgen.
Istället för att ligga länge i sovsäcken på kvällen tog jag det lugnt innan jag åkte på fredagen. Jag kom därför inte i väg förrän det blivit mörkt. Molnen låg långt ned i dalen, det betyder ofta att man har chans att komma över dem om man går upp på fjället. Denna kvällen var ett undantag, det var istället tät dimma på fjället. Med hjälp av pannlampan kunde jag i alla fall se min egen hand, men inte så mycket mer. Inte de bästa förhållandena att gå i. Jag hade inte gått så långt innan jag kände att lägerplatsen jag tänkt mig inte var så lockande, utsikten jag hade från där jag stod fick duga för soluppgången.
Under lördagen var det bättre väder än vad väderleksrapporten hade spått. Solen gick upp över en nästan klar himmel, den fortsatte att skina större delen av dagen. Det blev så varmt att jackan åkte av och dragkedjorna längs byxbenen drogs ned i uppförsbackarna. Det blev extra varmt av att det varit vindstilla och snöfall sista dygnet. Pulkan sjönk ned i snön och gjorde det tungt att gå. Det blev läger tidigt också på lördagen, i alla fall om man tänker på sträcka istället för tid. Ingen vind på natten eller nästa dag gjorde att mina drömmar om en pulka som skulle glida lätt över vindpackad snö inte heller slog in på söndagen.
Solen ska snart gå upp över Sølen.
Blå och gyllene vidder.
Soluppgång
Nedpackning av läger. Solen är nästan på samma höjd som på bilden över, men nu från andra hållet.
