Hur man förstör natur utan stora protester

Varför är norska miljöorganisationer så stora motståndare mot vindkraft? Vad kan man göra för att det inte ska vara så stora konflikter?

Förra veckan publicerade jag ett blogginlägg där jag skrev om att vindkraft kommer förstöras mycket natur längs kusten utanför Trondheim. I mitt jobb har detta varit ett stort tema i många år. Ibland, bland annat när jag pratar med svenskar som är miljöintresserade, blir jag mött med reaktioner om att jag och de organisationer jag jobbar för inte tar klimatförändringarna på allvar.

I förra veckans inlägg satte jag perspektiv på om vi verkligen är så själviska som en del anser när vi jobbar för att också våra barnbarn ska ha natur att gå på tur i. Vi ser inte bara på våra egna intressen, vi har ett större perspektiv och tar klimatförändringarna på allvar. Problemet är att i Norge blev mycket fel när vindkraftdebatten startade för många år sedan, och det har man ännu inte rättat upp. Det är mycket man hade kunnat göra för att klimatåtgärder som förstör natur ska accepteras bättre. För att berätta om vår syn på detta skrev jag en insändare som publicerades i Adresseavise i dag:

Hvorfor motstand mot klimatiltak

Hvordan kan miljøbevegelsen, som vil begrense global oppvarming, være så sterkt mot vindkraftanleggene som skal bygges i Sør-Trøndelag? Vindkraft som skal redde verden, i hvert fall i henhold til kraftselskapene.

I mange andre land bygger man vindkraft på jordbruksmark, i industriområder og andre områder som allerede har inngrep. Noen kraftverk bygges i konfliktfylte områder, men det er få land, om noen, som bygger så stor andel i områder uten inngrep som Norge.

Norge satte den dårlige standarden tidlig. Når man planla Smøla vindkraftanlegg, som av mange regnes som det første store vindkraftanlegget i Norge, hadde man hele Norge å velge fra. Statkraft valgte et av de områder med mest havhørn på kysten. På grunn av at en stor andel av den europeiske bestanden holdt til i Norge var havørnen en norsk ansvarsart, men selv i Norge var bestanden bare på 2000 individer. Likevel fikk de konsesjon. Miljøbevegelsen lærte at vindkraft er noe man skal frykte. Kraftselskapene lærte at de kan søke om nesten hva som helst, for naturverdier vektlegges uansett lavt.
GrävmaskinMotstanden mot vindkraft skyldes også unødvendige utbygginger. Norge har økt sin strømproduksjon de siste årene. Samtidig har strømprisene gått ned. Det tyder på at vi ikke har nok bruk for strømmen, selv om salget av elbiler har skutt i været. Skal vi ødelegge natur for å redde klimaet eller for å ikke være nødt å bruke strømmen effektivt?

Skal man ha større aksept for naturinngrep må tre saker på plass: Man må ta større hensyn til naturverdier, man må begynne med lite konfliktfylte tiltak (ENØK, oppgradering av eksisterende kraftverk og kraftverk i områder som allerede har inngrep) og man må bruke strømmen til klimatiltak, ikke sløsing. Norge begynte med de mest konfliktfylte løsningene, uten en plan for hvordan strømmen skulle brukes. For miljøbevegelsen handler vindkraftdebatten ikke om hvorvidt man skal gjennomføre klimatiltak eller ikke, men om man skal gjennomføre klimatiltak med stor konflikt isteden for de som har liten konflikt.

Når konsesjonssøknader blir behandlet, gjør NVE en avveining mellom klimamål og mål om å bevare natur. Allerede i 2014 nådde vi målet om andel fornybar energi som vi skulle nå innen 2020. Norges mål for å ivareta natur er vi lenger fra å oppnå enn noensinne. Det gjør at vi i framtiden både kan og må vektlegge annet enn produksjon av enda mer energi.

 

Posted in Miljö.