Det är ett rikt fågelliv på många platser i Skottland. Det lockar många personer, både med och utan stora objektiv.
Fågelöarna är en av de sakerna jag sett mest fram emot att besöka. Handa är en av många öar i Skottland som har ett rikt fågelliv. Som vanligt är det branta klippor som stupar rakt ned mot havet där fåglarna har trygga häckningsplatser.
Lukten kändes på långt avstånd. En del skulle säga att det luktar sjöfågelbajs. Jag skulle istället säga att det luktar fisk som legat i sprit i lång tid. Varför känner jag till den lukten? Få biologer som läst en faunistikkurs glömmer det i första taget.
Handa visade sig från sin bästa sida med strålande sol, både för oss och alla andra turister. Det var en härlig känsla att möta några som var på väg till båten till fastlandet som sa åt oss att sista båten snart skulle gå. Vi var på väg åt fel håll. Jag svarade att vi hade vår egen båt och stannade så länge vi kände för det.
Efter många bilder var vi tillbaka i båten. Nästa dag skulle vi segla till Uig där vi borde ha täckning för att beställa ny telefon och surfplatta. Borde i alla fall.
Stormfåglar, Skottlands ”fiskmås”.
Sillgrisslekoloni
Lunnefågeln, en fotogen att.
Vågor mot klipporna.
En lunnefågel ropar till sina grannar.
Arts mångfalden bland blommor var inget att skryta av, men den här löken var vanlig.
Lunnefågel vilar inför nästa fisketur.
Tordmulor
Stormfåglar på en klippa.
Trots allt liv kan det vara rofyllt att ligga på en klippa och se på fåglarna.
Har du kommentarer eller frågor? Skicka i så fall ett mail till post@staffansandberg.se.