Ofrivilliga förseningar kan leda till positiva möten.
I Uig på Isle of Skye blev det lång väntan på att få tag på ny telefon och surfplatta. Eftersom Alex och Teresa mönstrade av hade jag nu bara kvar en enhet med sjökort. Jag ville därför inte ge mig ut på längre segelturer.
Efter ett tag blev jag trött på Uig och seglade till en vik i närheten. Det visade sig vara ett klokt val. När jag ankrat rodde en man ut och sa att en av hans bojar inte skulle användas på ett tag. Vid den andra hade han förtöjt sin motorbåt. Han kunde inte garantera att det var tilltäckligt djupt för Tumler. Jag valde att låta ankaret ligga i.
På väg mot sista ankringsviken med besättning med en av många tekoppar i handen.
Han körde vidare till sin båt och jag kom på att jag borde fråga honom om jag kunde få vatten. Hur mycket som går åt varierar beroende på vilka man seglar med. Sista tiden hade det gått åt en del. I Uig hittade jag inte någon kran på kajen.
Jag rodde över till motorbåten. Självklart kunde jag få vatten. Det blev en lång pratstund. Det visade sig att han gått i pension från oljenäringen som han jobbat i lite här och var. Inte bara seglare på Nordsjön som ropas upp på VHFen för att de ska se så man inte kör in i en plattform eller supplyskepp. Han kunde berätta om när han anropat Filipinska fiskebåtar som fiskat mellan plattformens ben. De svarade inte på radioen, men avlägsnade sig när han hotade med att kalla på militären.
Nästa dag blev jag bjuden in på te, typiskt brittiskt. Det blev middagar, fisketur och många bra tips på vart jag borde åka innan jag äntligen kunde fortsätta med fullt set med navigationsutrustning.
Delfiner på väg mot båten.
Tordmulor på en av klipporna i närheten av Uig.
Skarvar
Spejande skarvar
Tappat på klipporna.
Sillgrisslor
Solblänk
Här skedde en gång i tiden något som liknade Nyköpings gästabud.
Solnedgång över Uttre Hebriderna.