Att gå på väg är tråkigt, men det kan kännas meningslöst att gå en liten bit från vägen på trots om inte terrängen runt är lätt att gå i.
Sol, mygg och knott höll sig mestadels borta dagen efter Sorkvola, det blev därför mer behagligt att vandra. Dagen blev inte en av de 10 procent-dagarna som jag fruktat. En och annan regnskur kom också som gav svalka. Det blev en annan natur denna dagen än jag blivit van vid. Skogen bar tydliga spår efter skogsmaskinger, något det varit lite av sedan Funäsdalen. När jag kom till Femunden bredde sandmarkerna ut sig, det var mer en känsla av Gotska Sandön än de flesa tallskogar med renlav som är typiska för regionen.
Jag följde en led som DNT har markerat som går nästan helt från Grövelsjön, genom passet i Sølenmassivet och vidare in i Rendalen. Delar av dagens såg jag spår av att de varit framme med färghinken nyligen, rödfärgen var klarare än vad de brukar vara och det var många fläckar på nytslagna blad. Jag skrev att den NÄSTAN gick ända från Grövelsjön eftersom den gjorde ett uppehåll på några kilometer andra dagen efter Sorkvola. Där hade jag valmöjligheten att gå längs en asfaltväg, som med norska mått var rak, eller genom skogen parallellt med vägen.
Tråkigt.
Detta var områden jag inte hade karta över, en karta slutade någon kilometer längre norrut och nästa tog vid några kilometer längre västerut. Jag visste därför inte om det fanns några stigar eller mindre vägar att följa genom skogen, om jag hade hittat någon skulle bara kompassen kunna avslöja om de ledde mig åt fel håll. Att gå på en rak väg är tråkigt, samtidigt känns det meningslöst att gå genom tät skog bara några hundra meter från vägen. Jag ställde in mig på att när gårdagen inte blev en 10 procent-dag kanske detta skulle bli det. Jag stålsatte mig och började gå längs vägen. Jag hade inte gått långt innan skogen glesnade. Jag svängde av och gick genom skogen, dagen blev betydligt mer innehållsrikt än om jag valt att nöta asfalt. Kursen höll jag genom att lyssna efter hur långt bort bilarna körde, vildmarkskänslan från Rogen var långt borta.
Det var en god känsla att komma upp på fjället igen, detta var välbekanta områden. Jag slog läger vid trädgränsen, på en strategisk plats för att få med mig solnedgången.
Nästa dag blev det varmt, soligt och lite mygg, något som var mycket ovanligt under denna tur. Ett av få tillfällen då jag inte hade långärmad skjorta på mig, det är möjligt att det var enda gången. Det blev en kort dagsettapp i värmen, jag gick inte längre än några få kilometer eftersom jag skulle ha en bra utgångspunkt för toppturer upp på Sølen. Mer om solnedgångar från toppar och traverser i senare inlägg.
Inget flygplan från vänster…
…inget flygplan från höger…
…inget flygplan uppifrån. Då kan jag gå över. Inte varje tur man går över en landningsbana.
Inte så ofta det var så här varmt och inga mygg. Även om jag tycker om svalt väder när jag vandrar så njuter jag av sol när lägret ska packas.
En del bilder kräver fler försök än andra innan det blir bra, specielt om fjärrkontrollen vägrar ta seriebildstagning. Jag vet inte hur många gånger jag klev på stenen så vattnet sprutade innan jag blev nöjd.