Ett land utan årstider, det hade varit tråkigt att bo i. Variationen mellan olika årstider gör friluftsliv mer spännande.
Vilken årstid är bäst för friluftsliv i fjällen? Det är en fråga jag får i bland. Den är inte lätt att svara på, varje årstid har sin charm som formar friluftSlivet. Svaret blir kanske nästa årstid, oavsett vilken vi har för tillfället.
Det handlar inte om att jag aldrig blir nöjd eller att gräset är grönare på andra sidan. Däremot har jag alltid något positivt att se fram mot. Det är de samma stadierna med förväntan jag går genom varje år:
Sensommaren: Jag ser fram emot att få höstfärger att fotografera och svala temperaturer att vandra i. Lyckas jag dessutom komma ut på tur utanför helgerna på hösten får jag fjället för mig själv.
Sensommar, snart höst.
Tidig höst: Vi har redan nu kommit till undantaget som bekräftar regeln. Jag ser INTE fram emot mer nederbörd och låga temperaturer så kläderna inte torkar. Jag ser inte heller fram emot att snön lägger sig som ett täcke över fjället så jag inte längre ser var myrarna bär eller var marken är tillräckligt jämn för att jag ska ligga bekvämt. Eller att snötäcket blir för djupt för att vandra i, men inte tillräckligt hållbart för att åka skidor på.
Jag ser istället fram emot nästnästa årstid, den tidiga vintern då jag kan ta fram skidorna och det är torrt. Klimatförändringarna gör att man måste räkna med en del regn även på vintern, men det glömmer jag helst bort. Under tidig vinter är dessutom dagarna korta, det ger möjlighet att fotografera både soluppgång och nedgång, utan att behöva vara vaken länge.
Senhösten: Se över.
Tidig vinter: Dagarna är korta och det är kallt, även om solen skiner. Det är tid för att se fram emot långa dagar, därmed kortare tid i tältet. Är det kallt under den tidiga vintern är det kallt både natt och dag, jag får ingen paus från kylan. Därför är det härligt att tänka på att lite senare i kalla perioder kommer solen ligga på under dagen och gör det varmt och behagligt.
Senvinter: Detta är tid för att längta efter den tidiga våren då riporna kacklar runt tältet och man kan sitta ute och laga middag. Skidåkning i en tunn tröja och full ventilationen på skidbyxorna är också något att se fram mot. Snöfria fläckar och våt snö gör det svårare att ta sig fram på skidor på våren, men det har jag glömt sent på vintern då jag längtar efter den där härliga vårkänslan.
Tidig vår: Slutspurten på skidsäsongen, i dalarna är det redan barmark. Jag tycker om att åka skidor, men när skidföret blir allt sämre är det härligt att tänka på att snart är det så lite snö så skidorna ska ställas undan för säsongen. Återigen ska jag vandra. Blommor och andra spännande motiv som varit begravda i snön kommer fram.
Sen vår: Nu är det inte alltid så lätt att ta sig fram. Högst upp på fjället ligger fortfarande en del snö, men längre ned är det barmark och lätt att ta sig fram, i alla fall fram till nästa bäck som är överfylld av smältvatten.
Jag brukar bli ganska trött på smältvattnet i bäckarna och ser fram emot att jag återigen kan gå från sten till sten utan vatten över skorna. Det rika floran är också något att se fram emot ska komma i nästa årstid. Inte minst, sommaren är semesterns tid. Möjlighet för längre turer!
Väntan på ett överflöd av bär.
Tidig sommar: Ljust och mygg. Blommor, men inga bär. Som fotointresserad är försommaren en lång tid utan bra solnedgångar, eller solnedgångar man måste hålla sig vaken länge för att få med sig.
Sensommaren då nätterna återigen börjar bli mörka är inte så dumt trots allt. Myggen kan vara en plåga, slutet på myggsäsongen är verkligen något att se fram mot på en del platser. Och inte minst bären. Gå över en myr och se hjortron över allt runtomkring, det är något att se fram mot.
Så kommer jag tillbaka till sensommaren och längtan efter höstfärgerna.
Vad är din bästa tid för friluftsliv i fjällen?