Havets däggdjur och fåglar visade upp sig och gav några oförglömliga dagar under vår segling vid Yttre Hebriderna.
När vi vaknade i tisdags sa vi till varandra att detta måste bli en bra dag. Efter flera dagar med mycket regn var himlen klarblå, även om dimman låg tät utanför viken där vi ankrat. Det blev en frukost i sittbrunnen, något vi inte är bortskämda med.
Vi reparerade segel och gjorde andra förberedelser inför dagens segling samtidigt som havssulorna cirklade runt i viken på jakt efter fisk som låg i ytan. Ibland slutade de flaxa med vingarna och dök mot vattenyten som resulterade i ett stort plask. Efter några sekunder kom de upp till ytan som en kork, låg där en stund och flög vidare.
Vi tog upp ankaret, de sista 40 metrarna var fulla av lera. Borsten togs fram för att vi skulle få av det värsta, men det blev inte mer än ”lite renare”. Det hade varit perfekt med sandbotten någon dag framöver så vi kunnat lägga ut hela längden och låta det tvättas av sig själv utan risk för att bli ännu mer smutsigt.
Full fart längs kölen.
Havssulorna var inte det enda djur som bjöd på fina naturupplevelser den dagen. När vi seglat en stund i svaga vindar och dimman börjat lätta såg vi en fena skära genom vattenytan en bra bit från båten. Kameran togs fram i all hast, men delfinen eller tumlaren försvann allt längre bort, men bara för att hämta sin flock. Efter en stund kom flera som hoppande genom vattenytan mot båten. De höll oss sälskap en liten stund, innan de försvann lika plötsligt som de kommit.
Valar av olika slag, havssulor, lundefåglar, alker med flera flera höll oss sällskap när vi seglade norrut på insidan av Yttre Hebriderna, men även sälar kom på besök i några av vikarna där vi ankrade. Sista kvällen innan Stornoway fick vi sällskap av både sälar och tumlare. Morgonen efter när vi tog upp ankaret tänkte jag att med det djurliv vi upplevt i den viken skulle inte ens den lerigaste ankarkedja kan göra att jag skulle se på detta som en dålig ankarplats. Att det var finaste solnedgången hittills på turen gjorde den inte sämre, även om det inte sa så mycket.
Kedjan kom upp, så när som lera och stora alger på ankaret var den ren.
Jag skrev tidigare att vi haft problem med motorn till jollen. Vi testade den när vi skulle i land under dessa dagar. Snöret gick inte att dra ut. Vi tog loss motorn och satte fast den på Draumen igen, men insåg då att denna gången var problemet att växeln inte var i neutralläget. Vi lyfte ned den igen, en manöver vi började få in tekniken på, och testade. Denna gång fungerade den.
Havssulan på väg att landa.
Dimman har börjat lätta.
Delfiner på väg.
Segling mot nya naturupplevelser.
Förtöjning i boj vid Loch Maddy.
Säl vid en av ankringsplatserna.
Bästa solnedgången hittills på en molnig tur.
Utsikt mot Isle og Skye.