I kraftig vind och mörker lämnade jag hamnen där jag varit sista tiden.
I går var det äntligen dags att fortsätta. Härligt att komma vidare, men det var också en härlig känsla att listan med saker som behöver ordnas nästan tagit slut. En del saker har i över ett år varit med på listan över saker som är bra att få i ordning på, men inte helt nödvändiga.
Det skulle blåsa ordentligt på morgonen och förmiddagen, men nästan inget framåt eftermiddagen. Jag hade därför satt på väckarklockan tidigt för att säkra att jag skulle kunna lägga en lång sträcka bakom mig under dagen.
En liten plattform vid inloppet till Stavangers hamn.
Det var mörkt när jag startade. Jag var tvungen att titta noga för att se det smala utlopet ur hamnen när jag rundat den sista bryggan.
Genuaen hissades, men storseglet skulle mest vara till besvär i den starka med medvinden när jag skulle behöva gippa bland färjor och passagerarbåtar.
Det höll på att ljusna när jag lämnade plattformen som står vid hamnen bakom mig, en symbol på att Stavanger är Norges oljehuvudstad. Belysningen på den var fortfarande på. Den överträffade belysningen från kryssningsfartygen som var på väg in med turister som i några timmar skulle skulle översvämma centrum.
Vinden var fortfarande med mig när jag kom utomskärs, men kragtig dyning kom in från havet. För första gången sedan jag seglade från Skottland undrade jag om sjösjukan skulle ge sig till känna.
Sjösjukepillren fick förbli oanvända. När vind och dyning minskade framåt eftermiddagem visade det sig vara rätt beslut. Jag har antingen en tålig mage eller så har två veckor på land inte vant mig av med rörelserna.
Bra medvind stora delar av dagen.
Härligt att ligga i en naturhamn igen. Återigen kunde jag amvända havsvattnet till matlagning och disk.
En ensam blomma på en av klipporna.
Mörka moln och solnedgång.
Har du kommentarer eller frågor? Skicka i så fall ett mail till post@staffansandberg.se.