Det är roligt när journalister tar kontakt för att skriva om mina turer, men det kan ibland bli problem med bilder.
I dag publicerades en artikel om min kommande långtur på Trd Bys hemsida. När intervjun närmade sig slutet kom frågan jag väntat på och som jag inte ville få. ”Har du noen bilder vi kan bruke for å illustrere artikkelen?”
Visst har jag det, problemet var bara att jag har inte hela bildarkivet med mig på Sörmlandsleden, bara de jag tagit under turen. Det har varit ganska sparsam fotografering av mig under dessa veckor, inte minst efter att fjärrkontrollen slutade fungera. Jag som vill att det ska vara bra bilder så man får lust att gå in på bloggen.
Det var liknande problem sist jag blev kontaktat av en journalist. Jag var på en konferens då en annan deltagare blev uppringd av en journalist som skulle skriva om vår kampanj för att få så många som möjligt att sova ute förstkommande helg. Hon ville ha en intervju med en person som går mycket på tur. Telefonen räcktes över till mig och vi kom överens om att att prata mer senare då bägge hade tid.
Deadline närmade sig. Intervjun genomfördes när jag väntade på tåget på väg hem. Bilder skulle hon naturligtvis ha, de måste skickas redan samma kväll. Både turbilder och en porträttbild. Jag kom hem och såg i arkivet. Turbilder var inget problem, porträttbild var värre, det hade jag ingen bra av. Det hade varit en ovanligt jobbig konferans då jag blivit tvungen att ta en hel del telefonsamtal och kontorsarbete, samtidigt som jag skulle få med mig föredragen.
Jag ville helst lägga mig på soffan och slappna av, men drog på mig turkläder och gick ut i skogen för att ta en porträttbild. Jag tog några bilder och gick sedan hem för att se på dem. Jag såg på bilderna hur sliten jag var. Jag borde ha använt blixt för att lätta upp skuggorna i ansiktet. Jag såg ut genom fönstret, det hade blivit för mörkt, bakgrunden skulle bara bli svart.
Jag var sliten. Jag orkade inte bry mig. Det skulle dessutom publiceras på Bergens Tidendes hemsida, jag känner nästan ingen i Bergen, de jag inte känner skulle säkert snabbt glömma svensken som ska vara ett helt år på tur. Vilket fall som helst skulle nog ingen lägga märke till det hur sliten jag såg ut.
Dagen då artikeln publicerades fick jag höra av en jag känner att den också hade blivit publicerad i Aftenposten. Stod det inte något om ett samarbete mellan sex olika tidningar i signaturen i mailet journalisten hade skickat? Fem av dem är på listan över Norges sex mest sålda morgontidningar.
Tillbaka till denna turen. Det blev lite extra fotograferande av mig dagen då jag pratat med journalisten. Jag blev dessutom förvånad över hur bra porträttbilder man faktiskt kan få av att hålla en kamera på en armlängdsavstånd.
Sensmoral 1: Se till att ha en porträttbild på lager.
Sensmoral 2: En bild gör liten nytta på din hårddisk hemma om du behöver den när du är på tur.