Båten hör hemma i vattnet. Jag hoppas att tiden fram till nästa sjösättning går fort, men jag har en hel del att göra fram till nästa sjösättning.
Jag har ofta hört seglare säga att det är en trist syn att se sin segelbåt på land. Jag har inte tänkt så mycket på det, men nu har fått helt ny förståelse för det. Det är trist att se sin båt stå på land där den inte gör någon nytta.
Jag försöker se det positivt. Det kommande året räknar jag med att kunna spara ihop till en större reskassa. Det är säkrare att ha den på land än i vattnet när jag är borta.
Dessutom är det några saker jag ska ordna när den är på land. Jag försöker tänka att detta är ett nödvändigt steg för att komma ut på segeltur längre ut till havs.
Det kommer bli en hel del förberedelser inför långseglingen det kommande året, även om jag inte kommer segla på ett tag. Jag skrev i våras att jag hade en handlingslista på hundra saker, handlingslistan till nästa år ser ut att bli lika lång. Dessutom är det en del saker jag inte behövt kunna för att segla i Sverige, men som jag måste ha koll på för att segla utomlands.
Jag sa att jag kommer tillbaka om ett år. Varvsägaren verkade inte så säker på det och placerade mig bland båtar som varit på land ett bra tag. Jag undrar hur lång tid det tar innan det här peket har tillräckligt hög biologisk mångfald för att länsstyrelsen ska föreslå att det blir ett naturreservat.
Jag har i alla fall en lång och härlig seglingssäsong att se tillbaka på. Jag har fått uppleva allt från snö till sommarvärme. Jag hörde rykten om några som köpte en motorbåt under våren och skulle köra hem den genom hela Stockholms skärgård plus lite till. Tumler var den enda segelbåten de såg på hela resan.