Jag tänkte länge på om jag skulle gå långt och komma fram 16 maj, eller ta det lugnt och komma fram dagen efter. Det var gränsfall in i det sista.
När jag vaknade hade gårdagens regn nästan slutat. Vinden som skakat ned många grenar i går kväll hade också stillnat. Det var tyst, man hörde bara fåglar, inklusive några tranor inte långt bort. Det var konstigt. En motorväg som snart borde ha den värsta rusningstrafiken var inte alltför långt bort, både i tid och rum. På denna lägerplatsen skrev jag tidigare ett blogginlägg om att det var mycket buller.
Vandringen gick vidare genom Tyresta nationalpark. Regnet hängde i luften hela förmiddagen, men det blev alltmer sol under dagen.
Jag funderade stora delar av dagen på om jag skulle hålla ett lite högre tempo och gå ända till Björkhagen på en dag, eller om jag skulle slå läger en sista gång. Jag hade inte bråttom att komma bort från skogen, men det kändes onödigt att slå läger bara några få kilometer från turens mål. Dessutom skulle jag bli tvungen att bära med mig vatten för en kväll och morgon om jag skulle slå läger.
Jag mätte på kartan flera gånger för att se hur långt det var kvar, jag tittade på klockan och räknade på hur lång tid det skulle ta att gå den sista biten. Först vid lunch bestämde jag mig för att sova ute en natt till, det blev nästan helt bestämt då i alla fall. Tvivlet fanns kvar ändå till Alby friluftsgård där jag fyllde på vattensäcken vid ett stall. Jag gick några kilometer till och slog jag läger vid en sjö där tärnorna flög runt och dök ned i jakten mot vattenytan i jakten på mat. Jag skulle njuta av att vara på tur lite till.
En del spänger är svåra att använda på grund av att de lutar kraftigt.
Nyfors