En del sommardagar är det så fullt med folk i skärgården så man undrar om någon är kvar i stan. Det fick jag en försmak av den här helgen.
Plötsligt blev det myclet folk i skärgården.det gick från en dag till en annan. Jag är van vid att nästan ha skärgården för mig själv, bortsett från finlandsfärjor. Plötsligt måste jag kunna fler väjningsregler än att den som har begränsad manöverförmåga har företräde i trånga farleder.
Det är kanske inte så konstigt att det detär mycket folk i skärgården, på väderleksrapporten pratade de om sommarvärme i helgen. Riktigt så varmt är te inte här ute, men tillräckligt för att stockholmarna ska dra österut.
Ibland förundras jag över hur många som ska ut i skärgården en varma dagar. Det är som att hela Stockholm töms på svenskfödda personer. Alla ska paddla, segla, vara vid en stuga eller resa ut med vaxholmsbåt eller buss för att bada från en klippa.
Jag skrev svenskfödd. Det är framför allt svenskar som söker sig utåt havsbandet. Jag undrar om personer från andra länder förstår den dragningskraft klippor och skär har på svenskar längs kusten på sommaren. Som norrpilen på en kompass dras till magnetiska nordpolen. Men precis som med nordpolen så kan nord och syd byta plats och stöta bort det som en gång sökt sig dit. För skärgården sker det en gång i året i slutet av augusti. Kvar är bara de bofasta som får lugn och ro samt en och annan inbiten entusiast.
Kanske är skärgården för stockholmare som 17 maj för norrmän. Man måste vara född på rätt plats för att uppskatta det fullt ut. Ibland verkar det som att 6 juni firas mest i Stockholm om det är på en fredag med bra väder. Det skedde för några år sedan. Jag tog bussen ut till Värmdö, det var många festklädda passagerare. Man måste passa på att bjuda vännerna på en fest, man vet inte hur vädret blir i midsommar.
Har du kommentarer eller frågor? Skicka i så fall ett mail till post@staffansandberg.se.
Alla kampanjer på ett ställe